Att bara skriva

Mina inlägg från skrivarresan och Sveg kommer att ploppa upp lite osorterat. Jag har valt att inte lägga så mycket tid på att blogga från Mankellgården och en del intryck kräver lite bearbetning. Aldrig tidigare har jag varit så uppe i mitt skrivande som under de här dagarna. Även om jag just nu jobbar som författare på heltid är det alltid andra saker som behöver uppmärksamhet vid sidan av orden.

Under dagarna på gården har vi bara koncentrerat oss på våra manus, att skriva och att prata om det vi skriver. Det är så härligt att diskutera berättelser och liksom bara nörda ner sig i fiktiva världar. Både Angelica och jag har tagit oss långt i våra respektive arbeten. Själv har jag slutfört två manus som nu får gå till förlag.

De få stunder vi inte jobbat har vi lagat god och enkel mat, pratat om livets andra väsentligheter och tagit promenader eller cykelturer. Gården ligger inte helt ensligt, men folktomt, så vissa dagar har vi knappt sett till en annan människa. Vi har bara skrivit, luktat på häggen och vilat ögonen på den fantastiska utsikten över Svegsjön och bergen. Vad jag förstår var det Henning Mankells intention med gården och stipendiet ... och tänk att det fanns en personlig hälsning i husets gästbok. Mäktigt!