Ann-Charlotte Ekensten - författare

Oktober är Down syndrome awareness month , en månad att sprida kunskap om diagnosen Downs syndrom - med syfte att motverka gamla synsätt och slå hål på förlegade fördomar. I november 2006 föddes barn nummer två i vår familj och hon har Downs syndrom. Under Downs syndrome awareness month 2008 startade jag bloggen " Malins mamma " för att berätta om vårt liv med Downs syndrom. Bloggen uppdateras inte längre men den får ligga kvar i cyberrymden eftersom jag vet att många nya föräldrar finner stöd och kunskap av att läsa om våra erfarenheter av förskola, språkträning och vardagsliv. Vill du veta mer om Downs syndrom så tipsar jag om Svenska Downföreningens webbsida eller föreningens Instagramkonto . Den medicinska termen för Downs syndrom är Trisomi 21, vilket betyder att individerna har tre kromosomer 21. Men det viktigaste att komma ihåg är att en person som har Downs syndrom först och främst är en individ med unika kvaliteter och med samma grundläggande behov som alla

Jag känner mig alltid alert på måndagar - då står jag inför en ny vecka, med nya möjligheter! På fredagar är känslan ... vad hände liksom?! Tiden går så snabbt att jag blir mörkrädd. Snart är oktober slut och jag har massor kvar att skriva före jul! Men visst, något har jag väl presterat även denna vecka. Mest fokus har det varit på manuset till en ny minifakta. Jag har både skrivit och letat foton och har nu lyckats hitta bra bilder på fyra av fem djurarter. Jag har även skapat några bra kontakter när det gäller faktagranskning. För övrigt har jag stöttat förlaget med ett par texter till kommande kataloger, jag har granskat illustrationer till vårens böcker och skrivit baksidestexter. Att skriva baksidestexter är det svåraste som finns! Texterna ska vara korta, objektiva och lockande och oftast skriver jag ett utkast som redaktören sedan får finslipa. I veckan har jag fått flera fina signaler om att Taggad på Insta fortsätter hitta nya läsare! Boken är omtyckt av både elever och

Ibland roar jag mig med att skriva veckotidningsnoveller och jag har nog redan nämnt att jag sålt ett par av dem. Min första publicerades i Hemmets Veckotidning för ett tag sedan, men det var mitt under Bokmässan så det var mycket annat då. Novellen har titeln Gott sällskap och handlar om hur nyblivna hundägaren Karin hittar en lösning på ett lydnadsproblem samtidigt som hon möter en ny vän. När jag såg uppslaget i Hemmets slungas jag tillbaka till mina tonår då jag satt hos farmor och bläddrade i veckans skörd av tidningar, redo att sluka alla nya noveller.

Idag har jag debuterat som poet i Vetenskapsradions veckomagasin. Kanske är både dikten och kanalen lite otippade? Men enligt brittiska och svenska forskare kan poesi hjälpa till att bevara den mångfald av fåglar som finns runtomkring oss. I våras bjöd Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) in till en lättsam skrivtävling där uppgiften var att skapa fågelpoesi. Jag blev sugen på ett avbrott i mitt vanliga skrivande och skrev ett bidrag. Här kan du lyssna på nyhetsinslaget i Vetenskapsradions veckomagasin, jag är en av tre kvinnor som intervjuats ... Eftersom jag tycker att det är lite kul att vara "styrd" av regler när jag skriver, lät jag det japanska versmåttet TANKA inspirera mig. En TANKA ska bestå bestå av högst 31 onji (stavelser) som fördelas på fem rader enligt följande 5, 7, 5, 7, 7 - men jag skrev två "TANKAR" efter varandra. Jag kallade min dikt Mesen möter höken när jag skickade in den, men kanske passar Mesen möter mörkret bättre ... Syren i lufte

Den här veckan (och förra, om man ska vara petig) arbetar jag med mitt uppdrag som gästlärare på Linnéuniversitetets kurs Att skriva barnlitteratur . Min uppgift till studenterna var att skriva upptakten till ett lättläst manus och nu är det dags att ge respons på de inlämnade texterna. Ett både spännande och krävande arbete! Kritik gäller alltid en färdig text medan respons ges på en text som är under utveckling. Därför är det viktigt att tänka på för vem jag gör min läsning av texten . Responsen ska ge författaren vägledning och hjälp att se sin egen text, vart texten är på väg. När det gäller lättlästa manus tittar jag även på andra specifika saker, som handlingens tempo, antalet karaktärer och språket såklart. Slutligen en bild från vår fina brittsommarhelg ...

Idag har jag kört långt, nära fyra timmar i bil, för att prata böcker, idéer och skrivande hos årskurs fyra på Nya Centralskolan i Grästorp. Det är älgjakt i luften och flera gånger såg jag varningsskyltar om jakthundar utmed vägen. Sedan berättade en av eleverna att hen nyligen färdats i en bil som krockat med en stor älg, lyckligtvis utan personskador! Att på hemvägen köpa kaffe på Värdshuset Tre älgar kändes faktiskt som den mest naturliga sak att göra ;-) Och på tema "älg" passar jag på att tipsa om dokumentärfilmen Skogens vita konung , som just nu visas på SVT Play . Älgen som porträtteras i filmen kallas Ferdinand och det är samma vita älg som finns på bild i min bok Fakta om älgar (foto: Ingemar Pettersson ). Nu verkar det tyvärr som om Ferdinand försvunnit från sitt hem i de Värmländska skogarna, troligen har han vandrat vidare till de sälla jaktmarkerna ...

De senaste dagarna har jag med hjälp av maken börjat komma i ordning på nya kontoret. Man kan säga att borrmaskinen gått varm och snart ska symaskinen få jobba ... Framöver kommer jag säkert strössla med ohälsosamt många bilder från den nyinredda stugan, men här nöjer jag mig med en från lördagens premiärfika, då min svåger och svägerska kom förbi.

Igår packade jag väskan full med böcker, tog tåget till Halmstad och föreläste om lättläst litteratur på stadsbiblioteket. Mitt föredrag var en del av dyslexiveckan och i publiken satt inbjudna pedagoger från lågstadiet och fritids. Efter föreläsningen samlades deltagarna i diskussionsgrupper för att prata om hur de arbetar med läsning bland sina elever. Det var intressant för mig att lyssna på och blev ett utbyte åt alla håll. En bra dag på jobbet!

Det blev bara torsdag och fredag på Bokmässan i år men det blev två väldigt sociala dagar. Jag hann knappt lyssna på några programpunkter och jag köpte endast tre böcker men jag pratade med massor av folk. Jag lunchade med kursare från en av mina skrivutbildningar, träffade alla trevliga människor hos Nypon och Vilja förlag, pratade med några "nya" förläggare och sprang på väldigt många författarkollegor och andra branschmänniskor, bland annat fick jag äntligen hälsa ordentligt på Paula som i " Prickigapaula ". Dessutom hängde jag mycket med min vän och skrivsyster Angelica och hennes man. Min programpunkt på Litteraturscenen Att skriva om och för barn med funktionsnedsättning tillsammans med Anna Pella och Lotte Lannerberth gick väldigt bra. Vi hade många människor i publiken och fick fin respons efteråt. Verkligen roligt! Nu hade det ju varit ännu roligare om jag kunde visat min Bokmässa i bilder men jag har bytt mobiltelefon i helgen och en del av mina foton