Åter på kontoret efter en veckas studentfirande ... Själva studenten firades förstås bara under en dag, fast hela veckan fylldes av förberedelser och efterarbete. Men så roligt det var! Studenten är den mest hjärteknipande högtiden för mig. Jag blir alltid rörd när jag ser studenter, oavsett om jag känner dem eller ej. Den där känslan av allt som väntar - även om man inte alls vet vad! Och i torsdags var det alltså dags att fira sonens student och det blev alldeles, alldeles fantastiskt. Lycklig son, glada gäster, fint väder, god mat som räckte åt alla, ja - väldigt lyckat helt enkelt! Givetvis är jag mycket stolt över sonen som jobbat hårt under sina tre år på Teknikprogrammet, och extra fint kändes det (förstås!) att han fick ta emot ett kulturstipendium för sina insatser i skolbibliotekets bokcirkel.
På tal som stipendier så har jag - mitt i studentyran - förärats två stipender! Det ena är ett resestipendium från Läromedelsförfattarna, som jag ska använda till en studieresa inför kommande faktaböcker. Och det andra stipendiet är ett treårigt arbetsstipendium ur Sveriges Författarfond!!! Jag kan forfarande inte riktigt förstå att det är sant. Jag kommer att få 190 000 kronor per år, under åren 2023-2025. Fleraåriga arbetsstipender betalas ut som "lön", vilket innebär att jag ska betala skatt på beloppet. Det här stipendiet kommer att bidra till några år av tryggare ekonomi, vilket ger mig möjlighet att fokusera på det jag allra helst vill göra: att skriva! Samtidigt är det ett kvitto på att mitt arbete värdesätts och att det är viktigt att skapa lättläst litteratur. Så känns det verkligen inte alla dagar ...
Den här sommaren ska jag ha varierad semester, några veckor här och några veckor där, och den första ledigheten infaller om två veckor. Nu behöver jag lämna studentruset och fokusera på jobbet. Men jag har lämnat kvar några blågula band i trädgården, för att behålla känslan lite till!
Kommentarer
Skicka en kommentar