Det var spännande att återuppliva minnen av skrivarkurser. Jag slår till och berättar om ytterligare en nu på direkten. Jag gick även min andra skrivarkurs på Folkuniversitetet i Göteborg. Det var hösten 2009. Kursen hette - och heter, för den finns kvar! - Skriv kreativt med Sofie Jansson som lärare. Det är en fri skrivarkurs, en kurs som är perfekt när man bara vet ATT man vill skriva, men inte VAD. Vi fick prova på många olika stilar och genrer som exempelvis: prosa, poesi och dramatik. Vi gjorde korta övningar på plats och diskuterade mycket. Mellan kurstillfällena gav vi varandra respons på uppgifter via nätet. Det var mycket ge och ta och Sofie peppade oss att göra det på ett meningsfullt sätt.
Vi som gick kursen var med om en mycket speciell och tragisk händelse. Efter första kurstillfällen saknades en deltagare. En ung kille, han jobbade som musiklärare har jag för mig. Samtidigt skrev tidningarna om en ung man som förvunnit spårlöst i Göteborg. Det visade sig vara vår kurskamrat och han hittades sedan död i vattnet någonstans i sta´n. Händelsen svetsade samman oss övriga deltagare på ett märkligt vis, även om vi egentligen inte alls kände varandra.
Vi hade väldigt olika idéer om vad vi ville med kursen. Själv letade jag förtvivlat efter "min röst", något som jag faktiskt tror att jag kommer göra resten av livet. Även om jag för tillfället har "en röst" som jag trivs riktigt bra med. En deltagare jobbade som vissångerska och ville med hjälp av kursen komma vidare i sitt hantverk med låttexter. Det gick bra för henne, jag vet att hon fick ett kulturstipendium sedan. Men tyvärr har jag tappat hennes namn! En annan deltagare skulle skriva sig ur en utmattningsdepression och jag hoppas verkligen att det gick bra för henne också. Jag har nu i efterhand ingen kontakt med någon från den kursen, men däremot har jag träffat läraren Sofie vid flera tillfällen. Och om det ska jag berätta en annan dag.
Vi som gick kursen var med om en mycket speciell och tragisk händelse. Efter första kurstillfällen saknades en deltagare. En ung kille, han jobbade som musiklärare har jag för mig. Samtidigt skrev tidningarna om en ung man som förvunnit spårlöst i Göteborg. Det visade sig vara vår kurskamrat och han hittades sedan död i vattnet någonstans i sta´n. Händelsen svetsade samman oss övriga deltagare på ett märkligt vis, även om vi egentligen inte alls kände varandra.
Vi hade väldigt olika idéer om vad vi ville med kursen. Själv letade jag förtvivlat efter "min röst", något som jag faktiskt tror att jag kommer göra resten av livet. Även om jag för tillfället har "en röst" som jag trivs riktigt bra med. En deltagare jobbade som vissångerska och ville med hjälp av kursen komma vidare i sitt hantverk med låttexter. Det gick bra för henne, jag vet att hon fick ett kulturstipendium sedan. Men tyvärr har jag tappat hennes namn! En annan deltagare skulle skriva sig ur en utmattningsdepression och jag hoppas verkligen att det gick bra för henne också. Jag har nu i efterhand ingen kontakt med någon från den kursen, men däremot har jag träffat läraren Sofie vid flera tillfällen. Och om det ska jag berätta en annan dag.
Kommentarer
Skicka en kommentar