Fortsätt till huvudinnehåll

Krönika i Föräldrakraft

Jag har skrivit en krönika om språkträning och lättläst i tidningen Föräldrakraft nummer 5. Idag fick jag tidningen så att jag kan se med egna ögon. Tyvärr blev det ont om plats i layouten, för texten är både kortad och ganska hoptryckt. Men Föräldrakraft är en viktig tidning bland oss som har barn med funktionsnedsättning och jag är stolt över att medverka där. Det är svårt att läsa texten på bilden så jag klipper in hela min krönika bredvid. I original!

Du måste ha ett språk för att göra din röst hörd
Förälder, kommunikatör och författare. Jag har flera olika roller i mitt liv och en sak har rollerna gemensamt – språket är alltid i fokus.

Min dotter har Downs syndrom, en diagnos som i allmänhet innebär en försenad språkutveckling. När dottern bara var några månader började vi teckna för att förtydliga språket. Nu när hon är 7 år jobbar vi med lästräning och använder bilder, ordkort och pusselbitar för att göra inlärningen både roligare och tydligare.

I mitt arbete som kommunikatör jobbar jag med språket varje dag. Jag skriver informationstexter och artiklar för publicering i tryckta tidningar eller digitala kanaler. Mycket av min arbetstid går ut på att förenkla och förtydliga en teknisk verksamhet som kan vara svår att förstå för utomstående.

Som författare har jag skrivit lättlästa böcker för barn, unga och vuxna. Det är säkert min kärlek till språket som pekat ut den riktningen. I en lättläst bok ska språket vara enkelt och rikt på samma gång, vilket är en härlig utmaning. En lättläst bok är kortare än en annan bok och därför behöver berättelsen komma igång direkt. Det är också viktigt att handlingen är rak och tydlig och att karaktärerna inte är för många. Men det som har allra mest betydelse är att berättelsen är fängslande och intressant. Ska jag locka en motvillig läsare får det aldrig bli slätstruket. Jag måste även visa respekt för läsarens ålder, en lättläst bok för tonåringar och vuxna får givetvis inte vara barnslig. Min senaste bok Nyårsfesten handlar om tonårstjejen Elin som försöker leva sitt liv samtidigt som hennes mamma är sjuk. Det är en lättläst bok, men den handlar om ett svårt ämne.

Att skriva efter dessa villkor passar mig utmärkt eftersom jag älskar att vrida och vända på orden. Det är spännande att testa hur mycket jag kan skala bort, utan att berättelsen faller och blir platt. Dessutom vet jag att lättlästa böcker behövs. Så många som 25 procent av Sveriges vuxna har svårt att ta till sig innehållet i en vanlig tidningsartikel. Det kan bero på ovana eller ovilja att läsa, olika funktionsnedsättningar eller att man har svenska som andraspråk. Jag har ingen siffra på hur många barn och ungdomar som har lässvårigheter, men läslarmen från skolans värld duggar tätt.

I början av läsinlärningen är det viktigt att lyckas. Självförtroendet växer och skapar lust att läsa mer. Och för att bli en god läsare behöver du läsa mycket. Lättlästa böcker kan vara en brygga till annan litteratur. Men det kan också vara den typ av bok du läser hela livet. Alla har olika utgångspunkter och huvudsaken är att hitta läsglädjen. Genom att läsa utvecklar du ditt språk och språket är nödvändigt för att delta i samhället. Du måste ha ett språk för att göra din röst hörd. Men läsning är också avkoppling, njutning, en smygtitt i någon annans liv, en spännande resa i fantasin eller ny kunskap ur en faktabok.

Jag skriver för att bidra till en mångfald bland lättlästa böcker. Jag vill att det ska finnas något för alla, oavsett förutsättningar och smak. Det är därför jag samlar ihop alla mina roller i en – språktränarens – och jag fortsätter att jobba med språket i fokus.

Kommentarer