Arbetsveckan

Den här arbetsveckan har bestått av att skriva på två nya manus, att läsa flera böcker och att reflektera över vad jag håller på med. Just reflektion är något jag ägnar mig åt alldeles för lite. Jag rusar gärna in i något nytt, utan att känna efter och vara stolt över att ha blivit färdig med en uppgift. Har lovat mig själv att bli bättre på det. Att faktiskt njuta av det jag slutför, innan jag går vidare till nästa projekt.

Den här veckan har jag även varit i min sons klass och berättat om mitt jobb. Det var väldigt trevligt. Flera av barnen har gått i samma klass sedan förskolan och nu går de i sexan. Helt plötsligt är de nästan vuxna! Flera andra föräldrar har också varit i klassen och berättat om sina arbeten och jag anar att alla får samma förberedda frågor. Det var nämligen inte de vanliga frågorna som jag ofta får vid författarbesök.

En kille frågade om det finns något som är mindre bra med mitt jobb ... Och det är lika bra att vara ärlig. Osäkerheten kan vara hemsk! Mestadels jobbar jag med sådant som jag inte vet om någon vill använda och jag vet sällan vad lönen kommer att bli - eller när i tiden pengarna kommer. Sedan kan väntan på olika besked fullkomligt äta upp mig! Is i magen och tillförsikt är egenskaper som kan vara bra att ha i det här yrket. Tyvärr är inte just dessa sidor så framträdande hos mig ... men för övrigt kan jag inte tänka mig ett roligare jobb :-)