Jag läser Fredrik Backmans Vi mot er ... och vill inte göra något annat. I morse fixade jag motvilligt frukost till mina barn och skrek inombords (Backman-uttryck, jag vet!) när jag var tvungen att åka och köpa nya träningsskor till sonen, vars fötter tycks växa medan jag tittar på dem. Han är ett berättargeni, den där Fredrik!
Även om jag känner viss irritation över återkommande cliffhangers och övertydliga liknelser, så köper jag dem och läser vidare. Med ömsom gråt, ömsom skratt i halsen. Just nu känns det som om jag rusar mot ett stup tillsammans med alla karaktärer i boken. Så ska en författarslipsten dras.
Jag skriver böcker på lättläst svenska för att fler ska få chansen att känna läsglädje på samma sätt som jag gör nu. Det är en fantastisk upplevelse att förflytta sig till en annan värld, att få springa i en annan människas slitna gympadojor och känna en annan människas passion och sorg - helt nära, men ändå på betryggande avstånd.
Även om jag känner viss irritation över återkommande cliffhangers och övertydliga liknelser, så köper jag dem och läser vidare. Med ömsom gråt, ömsom skratt i halsen. Just nu känns det som om jag rusar mot ett stup tillsammans med alla karaktärer i boken. Så ska en författarslipsten dras.
Jag skriver böcker på lättläst svenska för att fler ska få chansen att känna läsglädje på samma sätt som jag gör nu. Det är en fantastisk upplevelse att förflytta sig till en annan värld, att få springa i en annan människas slitna gympadojor och känna en annan människas passion och sorg - helt nära, men ändå på betryggande avstånd.
Kommentarer
Skicka en kommentar