Ännu en vecka i virusets tidsålder har passerat. Jag erkänner, varje morgon när jag vaknar så finns tanken "nu är det över". Sedan slår den overkliga verkligheten till på nytt. Vem kunde ana det här för en månad sedan?! Den här veckan skulle jag egentligen arbetat med Litteraturveckan i Göteborg och gjort författarbesök i 12 klasser på olika skolor. Istället har jag jobbat med lättlästbearbetning och översättning på hemmakontoret. Och petat i väldigt många korrektur till höstens kommande böcker. Att arbeta hemma är ingen nyhet för mig och jag blir nästan lite provocerad när jag läser uppdateringar och artiklar om hur man ska "klara av" att arbeta hemma. Snälla, det rör sig om en begränsad period under väldigt speciella omständigheter! Jag är betydligt mer bekymrad över hur alla som inte har möjlighet att jobba hemma ska klara av sin vardag; sjukvårdspersonal, lärare, busschaufförer och många, många andra. Självklart är jag väldigt tacksam över att familjen än så...