Ann-Charlotte Ekensten - författare

Jag förstår att det inte är speciellt inspirerande att läsa om någon som sliter med ett manus som hon knappt vågar berätta om. Men jag kan ändå meddela att jag jobbat vidare i två dagar och faktiskt kommit så långt att jag skrivit ut det 40 sidor långa manuset på papper för första gången. Det är mååånga sidor för att vara ett av mina manus. Vid genomläsning kunde jag konstatera att jag har en hel del kvar att göra. Först och främst behövs ytterligare två kapitel. Ett av dem har jag skrivit idag. One down, one to go! Men jag behöver även arbeta med att helheten ska hänga ihop bättre. Nåja, idag har vi lånat en hund. Det är roligare att berätta om. Den här lilla stjärnan heter Vilma och kanske, kanske ska vi skaffa oss en egen hund så småningom ...

Påskhelgen snörvlades och hostades bort hos oss. Trist att inte kunna träffa vänner som planerat men så blir det ibland. Vi fixade här hemma istället. Storebror fick en ny säng - vuxensäng! - och lillasyster fick ta över hans juniorsäng. I och med sängrockaden föll det sig naturligt att röja prylar och storstäda i barnens rum. På något sätt kändes det renande för hela huset. Nu är det vardag igen. I varje fall nästan. Det är påsklov i skola och fritidsaktiviteter vilket ger en lugnare lunk för hela familjen. Lillasyster är på fritids, storebror sköter sig själv och vi vuxna jobbar. Jag sliter med mitt nygamla manus. Och jag måste erkänna att jag faktiskt sliter. Inget kommer av sig själv, men jag tror på idén och vill inte släppa taget ... Over and out!

Det är livsfarligt att skriva upp en kommande bok. Som att bara be om negativ kritik ... Men jag måste ändå få bli glad och stolt när teamkollegorna i bokbyggeriet säger att de blir berörda av mina texter. Och Första dansen har hittills berört de som läst. Låt oss hoppas att även kommande läsare gillar. Christina Heitmann är klar med illustrationerna och nu läser vi slutkorrektur för femte boken om Emmas liv. Kommer på Vilja förlag i augusti. Och så blev långfredag en skrytfredag :-) Trevlig påsk!

Igår träffade jag trevliga författarkollegor i BarnBoksNätet (barn- och ungdomsförfattare samt illustratörer i Västsverige). Vi kom att prata om arbetsrutiner och det behövde jag. Känner att jag inte fått någon riktig rutin på mina dagar ännu. Lite svårt är det när jag "duttar" med korrektur på kommande böcker. Men jag kan inte skylla på det, det  handlar faktiskt bara om disciplin ... Sedan pratade vi om pengar också. Om möjligheten att enbart arbeta som författare och illustratör. Inte är det lätt. Men jag är fast besluten att försöka. Det peppar mig att lyssna till kollegor som varit i branschen längre! Nu ska ungarna till skolan och sedan blir det skriva av ... Godmorgon!

Idag 21 mars uppmärksammas Downs syndromdagen i hela världen. En dag instiftad av FN för att öka medvetenheten om och förståelsen för Downs syndrom. En person med diagnosen Downs syndrom är först och främst en individ med unika kvaliteter och med samma grundläggande behov som alla andra människor: att bli älskad, att klara av, att få ge och att höra till. Och det här är min dotter Malin.

Vågar man skriva att det går bra med skrivet? Är det att äventyra fortsättningen? Nja, jag chansar. Är fullt medveten om att jag kan sitta och stirra ut genom fönstret redan imorgon. Eller vårda sjuka barn. Ovälkomna virus finns i huset och vi får se vart det bär hän. Idag har jag i varje fall skrivit ett helt kapitel på mitt nuvarande manus. Ännu avslöjar jag inte vad det är, mer än att det rör sig om en berättelse för yngre barn än jag hittills skrivit för. Det här projektet påbörjades faktiskt för två år sedan men det har blivit liggande då så mycket annat pockat på uppmärksamhet. Men nu när jag plockade upp och läste så gillade jag verkligen berättelsen och vill absolut försöka dra den i mål. Och idag har jag lyckats hålla fokus på just det här under större delen av dagen. Jag har även fixat lite smått med några av höstens böcker som just nu är i redigeringsfas. En god skrivardag helt enkelt!

Den här veckan har bloggkollektivet Kulturkollo mat som tema och däribland kokböcker. Jag älskar kokböcker! Faktiskt tycker jag så mycket om kokböcker att jag nämner dem när jag får frågan om vilken typ av böcker jag brukar läsa ... som du ser på bilden här nedan. Naturligtvis hänger det ihop med mitt intresse för matlagning och bakning. Jag har inga som helst ambitioner att bli Sveriges mästerkock men jag gillar att servera varierad vardagsmat och roliga kalasmiddagar. Bröd och efterrätter är min specialitet även om vardagsmaten onekligen kräver mest av både tid och fantasi. Jag har en hel del kokböcker hemma och jag använder de flesta regelbundet. Helst letar jag efter nya brödrecept men oftast behöver jag ett nytt sätt att variera laxen, nötfärsen eller kycklingfilén, basvarorna som alltid ingår i den här familjens veckomatsedel. När vi - tyvärr alltför sällan! - bjuder hem vänner är det en högtidsstund att bläddra och välja mellan olika recept som kan bli något smarrigt. Jag...

Måste erkänna att jag ibland har svårt att få styrning på mitt skriv. En del dagar går det som tåget, andra dagar har jag svårt att fokusera och bara hoppar mellan olika projekt. Men jag har börjat med en ny vana, en skrivdagbok. Jag har fått tipset från en del andra författare och tänkte att jag skulle pröva själv. Efter en vecka kan jag säga att det verkar bra. Jag antecknar vad jag arbetat på, hur långt jag kommit, hur det kändes att skriva och vad jag har för planer framöver. Det blir ingen lång text, en a-femma ungefär. Men dessa rader får mig att reflektera över mitt arbete. Reflektioner som tar mina manus framåt ... Så jag testar en vecka till och ser vad som händer!

Jag gick verkligen utanför min komfortzon när jag medverkade i Skrivarpodden med Kerstin Önnebo . Men det förstod jag inte från början. När vi bestämde att jag skulle vara med blev jag verkligen peppad. Tänk att få prata lättläst med någon som är intresserad och verkligen vill veta hur det går till. Jag brinner ju för ämnet! Sedan blev jag så nervös när Kerstin riggade upp mikrofonen mellan oss. Det blev väldigt tydlig för mig att jag är en intuitiv författare. Att sätta ord på min skrivprocess var supersvårt! Det här avsnittet spelades in i januari och jag har lite förträngt att det skulle sändas. Men nu ligger det uppe på Skrivarpoddens webb , tillsammans med en inläsning av min bok Nyårsfesten . Jag har lyssnat och jag överlevde :-)

Under en utflykt med citron- respektive fullproppad vaniljbulle och två termosmuggar - en med kaffe och en med varm choklad - såg vi den här skylten. Lite kul att Tages väg faktiskt finns i min egen hemkommun.

Idag har jag inte fått ihop så mycket sammanhängande skrivtid. Det blir sådana dagar. Just nu jobbar redaktörerna på Nypon och Vilja med böckerna som ska komma ut i augusti och då blir det många frågor att bolla fram och tillbaka över mailen. Jag har även fått återkoppling från en expert angående en av mina faktatexter och en del av responsen ska jobbas in i manuset. Även förlagsfrågor har diskuteras, vilka av mina faktaboksmanus som ska prioriteras och vad det ska stå om mina böcker i nästa nyhetsbrev. En "fixardag" helt enkelt. Dessutom har jag skrivit autografer! Jag har varit i min dotters klass och pratat om mitt jobb. Jag vet att andra föräldrar också varit där och berättat om sina arbeten, men jag vet inte om de fick skriva autografer :-) Nya skisser har också trillat in i mailkorgen. Idag var det Christinas bilder till den fjärde delen i serien om Emmas liv . Som du ser har vi bestämt titel, boken ska heta Första dansen .

När skisserna till en ny bok kommer blir man (jag!) glad - oftast väldigt glad till och med! Det är alltid så häftigt att se hur illustratören tolkar berättelsen. I morse skickade redaktören över Carolinas skisser till nästa bok i serien Djurdoktorn . Linus och Le o ska den heta och utan att avslöja för mycket kan jag väl säga att Leo är ett lejon ... Så den här dagen började med att jag tyckte till om skisser och sedan småpillade jag i manuset om Linus och Leo. Sedan gick jag över till att göra ett mer detaljerat synopsis för min nästa idé till faktabok. Även om jag tycker att det är riktigt, riktig svårt att skriva lättläst fakta så gillar jag det. Jag tycker om strukturen, att leta bilder och att riktigt grotta ner mig i ett speciellt ämne. Och här kommer en liten sneak peak ur Linus och Leo ...

Biblioteket i Kungsbacka arrangerade idag Ung lördag och vi åkte dit med vår yngsta stjärna. Vi påskpysslade och åt sedan lunch. Hade inte riktigt förstått att vi är så nära påsk. Men det är visst bara tre veckor kvar ... Trevlig lördag på er!

Kungsbacka bibliotek är suveräna på att boka in bra författare. Igår kväll höll Sara Lövestam ett föredrag om sina böcker och sitt skrivande. Väldigt inspirerande att lyssna till en författare som själv bubblar av inspiration! Jag köpte hennes ungdomsbok Som eld och lånade andre delen om privatdetektiven Kopulan: Önska kostar ingenting . Härlig läsning ligger framför mig! Gårdagen innehöll även en annan författarträff då jag äntligen träffade Sofia Fritzson i verkliga livet. Vi har länge följt varandra i den digitala världen men inget slår ett riktigt möte. Vi hade bestämt träff för att skriva ... Och det var väl en god intention. Men när man ses för första gången finns det en del att prata om, så vi nöjde oss med att jämföra datorer ;-)

Inget skriv idag inte. Däremot har jag varit på min arbetsplats (som jag är tjänstledig från) och packat undan mina saker. Det ska komma en vikarie och hen slipper nog gärna ta över mina pappershögar och familjefoton. På väg hem svängde jag in till det stora möbelvaruhuset och köpte en ny skrivbordsstol. Det är jag värd! Jag köpte också en "bricka" till laptopen så nu kan jag använda mitt ergonomiska tangentbord. Tyvärr tog jag inte med mig det där fotstödet som jag stod och höll i och det ångrar jag nu. Får bli ett återbesök ganska snart ... I morgon är det skriv som gäller. Dessutom ska jag träffa Sofia Fritzon och vi ska lyssna på Sara Lövestam som gästar biblioteket i Kungsbacka. Missa inte det - om du är i närheten!