Ann-Charlotte Ekensten - författare

 Igår presenterade jag mig för nya följare på Instagram. Det blev uppskattat så jag tänker att jag lägger in presentationen även här på bloggen. Om du redan har läst, får du blunda!  Jag heter Ann-Charlotte Ekensten, är 51 år och bor på västkusten tillsammans med min man och våra två barn som hunnit bli tonåringar. Vi har en mellanpudel som heter Billy och jag gillar att träna eller bara skrota runt med honom. Jag tycker också om att lära mig nya fågelläten, titta på vitsippor och känna lukten av salt hav. När jag är ledig vill jag åka ut och campa med husvagnen eller åka telemarkskidor, beroende på årstid. Jag tycker om att sjunga i kör, kan blanda en smarrig Irish coffee och engagerar mig ofta i frågor som rör rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Jag älskar att gå på konsert och lyssnar oftast på svensk musik, allt från vemodiga visor till dansband. Eller blir det tydligare om jag säger allt från Sofia Karlsson till Arvingarna, via David Urwitz, Thomas Andersso...

 I veckan har diskussioner förts om huruvida lättlästa böcker är så lätta att de blir tråkiga att läsa och därmed inte alls bidrar till att skapa läslust. Så dumt! I mitt jobb möter jag barn, unga och vuxna som aldrig blivit läsare utan de lättlästa böckerna. Och för att nå en ovan och kanske ovillig läsare duger inte en platt, tråkig bok utan substans. Nej, en lättläst bok behöver vara dubbelt så bra. Annars lägger läsaren ifrån sig boken direkt. För många läsare är den lättlästa boken en bro över till annan litteratur, och ibland behöver någon stöd att gå vidare. Men glöm inte att det även finns läsare som alltid kommer behöva anpassade böcker. Självklart finns det mindre bra exempel inom lättläst, precis som det finns inom alla genrer. Men skrota tanken på att böcker måste vara långa och komplicerade för att skapa läsupplevelser.  .... Den här diskusisonen har tagit fart efter en artikel som tar avstamp i SBI:s bokprovning av 2020 års utgivning av barn- och ungdomsböcker, d...

 Nu är den stora älgvandringen igång! Under tre veckor sänder SVT live från skogarna utanför Junsele, där älgarna brukar simma över Ångermanälven. Ingen har väl missat att jag har en stor fascination för älgar och jag tycker såklart att det är spännande när älgarna dyker upp framför kamerorna. Ibland nästan lite för spännande, för jobbets bästa ...  Att älgar är goda simmare och mycket annan älgkunskap hittar du i lättlästa Fakta om älgar. Boken finns både på svenska och arabiska och vill du inte äga den, så finns den att låna på nästan alla bibliotek.  När Fakta om älgar kom ut, fick den ett fin-fint omdöme av BTJ:s lektör: "Fakta om älgar är ett utmärkt exempel på en intressant, välgjord och lättläst faktabok." Inger Lindberg, BTJ-häfte nr 18/2017. Här kan du följa den stora älgvandringen på SVT Play.

 Just nu går jag en kurs i fågelskådning - via Zoom. Jag vet att det låter helt sjukt men det funkar faktiskt över förväntan. Jag anar att det beror på att läraren Niklas Aronsson, nestor inom fågelskådning, verkligen tycker om att dela med sig av sin kunskap och brinner för att inspirera andra.  Vid första tillfället var det flera av deltagarna som ville lära sig att känna igen olika fågelläten och nu har jag som "läxa" att lära mig fem nya läten. Jag är på god väg med taltrasten, rödhaken, gärdsmygen och nötväckan.  I går kväll hade jag ett "moment" med en talstrast, en rödhake och en koltrast. Hur vacker fågelsång än är, blir det ofta en ogenomtränglig kör av röster. Men igår lyckades jag hålla isär dem - så stolt! Taltrasten är verkligen en ny favorit för mig. Av Andreas Trepte, Wikimedia Commons

 Hoppsan, hejsan så var vi i mitten av april! De senaste veckorna har bestått av både jobb och påsklov. Före lovet hade jag nya digitala författarbesök, den här gången på Älvsåkersskolan i min hemkommun. Även om skolan ligger geografiskt nära så känns det helt rätt att göra digitala besök eftersom vi under en period haft mycket hög covid-smitta här i Halland.  Jag har många positiva erfarenheter av digitala besök. Pedagogerna tar mina tips om förberedelser på allvar och eleverna jag träffat digitalt är ofta bättre förberedda än när jag gör ”livebesök”. Klasserna har överlag varit positiva och peppade, det känns som om eleverna tycker att det är kul med besök via skärmen. Jag vet inte, kanske kan det vara nyhetens behag?  Negativt är att det är svårare att fånga upp spontana tankar från enskilda elever. Eller att stötta vid skrivövningar. Jag får ju inte heller någon helhetsbild av skolan, vilket såklart kan kännas lite konstigt.  Tekniken har nästan alltid funkat bra...