Och så var det november ... en månad då jag kommer att ha sjukt mycket att göra - det vet jag redan nu. Jag är bokad för flera författarbesök som innebär resor, det är dags att ge respons till studenterna på Linnéuniversitetets kurs Att skriva barnlitteratur, jag ställer ut på Halländsk bokmässa och har flera manus som ska lämnas i december/januari. Jag har även dragit igång min egen NaNoWriMo för att komma vidare med mitt vuxenmanus. Jag räknar inte ord men vill skriva något på manuset varje dag. Som lök på laxen fyller halva familjen år i november och givetvis ska de firas med kalas. Men jag är taggad och känner tillförsikt inför årets kanske gråaste månad.
Innan jag jobbar vidare idag, ska jag berätta om min researchresa till Stockholm. Jag ska skriva en lättläst biografi om en nobelpristagare, som jag ännu inte vill avslöja namnet på. Men jag vill berätta är att jag fick ett fantastiskt bemötande av Nobelmuseet när jag kontaktade dem för att ställa några frågor. Det hela resulterade i att sonen och jag fick en visning bakom kulisserna på museet och fick se en replika av ett instrument som nobelpristagaren i fråga använde i sitt arbete. Vi fick verkligen prova på hur hen arbetat för att komma fram till sina upptäckter. Nu är jag såklart superpeppad att skriva det här manuset!
Den som är vetenskapligt bevandrad kanske kan utläsa vilken nobelpristagare jag ska skriva om, genom att titta på bilden av min son. Men så hemligt är det inte, det är bara jag som inte vill "jinxa" mina manus innan jag kommit igång ordentligt. Bild nummer två föreställer mig utanför utanför dörren till Svenska Akademien och det är väl så nära en lättläst-författare kommer ... Svenska Akademien delar byggnad med Nobelmuseet, båda huserar i Börshuset i Gamla stan.
Innan jag jobbar vidare idag, ska jag berätta om min researchresa till Stockholm. Jag ska skriva en lättläst biografi om en nobelpristagare, som jag ännu inte vill avslöja namnet på. Men jag vill berätta är att jag fick ett fantastiskt bemötande av Nobelmuseet när jag kontaktade dem för att ställa några frågor. Det hela resulterade i att sonen och jag fick en visning bakom kulisserna på museet och fick se en replika av ett instrument som nobelpristagaren i fråga använde i sitt arbete. Vi fick verkligen prova på hur hen arbetat för att komma fram till sina upptäckter. Nu är jag såklart superpeppad att skriva det här manuset!
Den som är vetenskapligt bevandrad kanske kan utläsa vilken nobelpristagare jag ska skriva om, genom att titta på bilden av min son. Men så hemligt är det inte, det är bara jag som inte vill "jinxa" mina manus innan jag kommit igång ordentligt. Bild nummer två föreställer mig utanför utanför dörren till Svenska Akademien och det är väl så nära en lättläst-författare kommer ... Svenska Akademien delar byggnad med Nobelmuseet, båda huserar i Börshuset i Gamla stan.
Kommentarer
Skicka en kommentar