tisdag 13 december 2016

Boklyssning - inte min grej

Den senaste tiden har jag testat att lyssna till ljudböcker. Sonen och jag "fastnade" i ett abonnemang hos Storytel efter Bokmässan. Du vet, prova på en gratis månad ... och glöm sedan att säga upp tjänsten ;-)

Sonen gillar att lyssna, därför vi är kvar, men faktiskt är det inte min grej. Jag tycker att uppläsningen skapar en distans till texten, jag hamnar för långt ifrån berättelsen. Sedan går det för långsamt framåt. Själv är jag en snabb läsare som emellanåt skummar en del och det funkar ju inte alls när jag lyssnar. Dessutom blir eventuella "missar" i boken pinsamt tydliga när någon läser högt. Direkt hörs det om rytm och ordval inte fungerar.

Naturligtvis finns stunder då ljudboken är toppen, inte minst för personer med läsutmaningar. Men för min del är ljudboken bara ett komplement vid långkörning med bilen, mörka vinterpromenader och tråkig städning - för övrigt är pappersboken nummer ett!

4 kommentarer:

  1. Svar
    1. Oss tanter emellan ;-) eller helt enkelt oss bokslukare emellan!

      Radera
  2. Å, jag gillar ljudböcker väldigt mycket. De gör att jag kan läsa även då jag inte kan bläddra i en "vanlig" bok. Jag lyssnar vid promenader, städning etc. Underbart sätt att läsa! Många inläsare gör verkligen boken så levande dessutom. Jag lyssnar på ljudböcker på danska (mitt jobbspråk) emellanåt för att öva mig i hur språket låter, hur man uttrycker saker etc. Som en språkkurs och nöjesläsning i kombination. Perfekt! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket för dina kommentarer, kul att få feedback emellanåt. Nja, jag känner mer distans vid lyssning och blir irriterad när jag tappar bort mig. Men det är förstås bra att det finns många alternativa kanaler till berättelsen :-)

      Radera