Oxveckor

 Oxveckor kallar man de mörka veckorna mellan trettonhelgen och ... ja, vadå? En del räknar till årets första lön, andra till sportlovet och förr i tiden sa man att oxveckorna varade fram till påsk. Just nu väntar alla på att pandemin ska ta slut och i så fall ser det tyvärr ut som om oxveckorna kommer att hålla i sig ... Men jag tänker att mina oxveckor är över när dagarna blir ljusare, i mitten av februari. 

Nåja, jag jobbar på och den här veckan redigerar jag Gustav Vasa. Det är mycket att göra, men jag gillar redigering - för mig är det nu boken blir till på riktigt. Dessutom har vi fått tag på en riktigt bra faktagranskare, vilket känns väldigt tryggt. 

På torsdag är det dags för Läsombudsdagen och efter två testomgångar med arrangörerna på Halmstad bibliotek, hoppas jag att tekniken ska vara med oss. Fördelen med ett digitalt arrangemang är att även de som bor och arbetar en bit från Halmstad kan vara med - och faktiskt är det så många som 140 anmälda! Nackdelen med en digital happening är det uppenbara; man får inte träffas. Men det kommer bli bra ändå - jag är peppad!

I nästa vecka är jag bokad för ytterligare ett digitalt författarbesök och jag märker redan att min satsning på ny webbkamera och bra belysning ger utdelning. Nu kan jag erbjuda bättre kvalitet när det gäller bild och ljud i mina "utsändningar". 

För övrigt är det många andra projekt som rullar ... omskrivning av min lättlästa feelgood för LL-förlaget, läromdelsprojektet Mia och Tarek, skrivkursen med Monika Fagerholm och en översättning. Jag saknar inte sysselsättning, utan knogar på med mina oxar ... (fast det är en ko på bilden - kunde inte motstå den!). 

Foto: Roland Steinmann/Pixabay