tisdag 28 oktober 2014

Kultur som tröst

Jag fortsätter på Kulturkollos tema kring sorg och idag handlar det om att söka tröst i kultur.

När min pappa dog för två år sedan lindrade jag smärtan med musik och yoga. Mando Diaos skiva Strövtåg i hembygden hade nyligen kommit ut och jag lyssnade nästan non-stop på den. Både musik och texter talade direkt till mig just då. En riktigt sorglig låt som En sångarsaga kunde och kan fortfarande få tårarna att rinna av både sorg och saknad. Frödings slutrad "från livets natt, genom dödens dörr" betyder mycket för mig.

En annan sorglig sång jag lyssnade till var Bortom månen och mars och jag kände någon sorts förtröstan över att pappa kunde finnas där. Det är Perssons Pack som gjort låten i original, men både Totta Näslund och Thorsten Flinck har också spelat in den.

Man kanske kan tycka att det vore bättre att lyssna till mer upplyftande musik, men så är det inte för mig. För mig är det bättre att gå hela vägen ner.

Men när jag vill ha total avkoppling och stänga av tankarna då är det yoga som gäller. Jag är ingen avancerad yogautövare, jag väljer basyogan på Friskis & Svettis och den ger mig skön avkoppling och inre frid.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar