onsdag 6 januari 2016

Mamma

För 25 år sedan dog min mamma. Precis idag. Det är svindlande och väldigt sorgligt att tänka på. Jag har blivit fullvuxen utan mammas stöd och peppande tillrop. Men hon gjorde ett gott jobb under mina första tjugo år. Den tryggheten har hjälpt mig i livet. Givetvis har även min pappa, tyvärr borta sedan tre år, och min bror och andra viktiga personer funnits där.

Jag har glömt mycket på 25 år. Nu är det svårt att skilja på faktiska minnen och de minnen jag själv konstruerar med hjälp av fotografier och egna önskningar. Men jag tror att jag är ganska lik min mamma till sättet. Jag tycker mig höra och känna henne inom mig. En social person, lite smårolig och redig, verkar tvärsäker fast jag inte är det, kommer med överdrifter för att diskussionen ska bli mer intressant, är en tigermamma åt mina barn och oroar mig alltid i förskott.

Mamma var ingen skrivande person. Eller var hon det? Jag minns att hon ofta skrev korta anteckningar i en almanacka. Hon kanske bara inte tog sig tid att skriva längre? I varje fall hade hon en väldigt vacker handstil, som jag tyvärr inte ärvt något av. Hon var även en stor läsare och vi pratade ofta om böcker hemma hos oss.

Mamma dog i leukemi. Sista kvällen satt jag hos henne på sjukhuset. Vi kunde inte prata längre. Morfinet och sjukdomen höll henne sovande. Men jag tror att hon visste att jag var där. Hon log när jag borstade hennes hår. Det är ett svidande men vackert minne.

2 kommentarer:

  1. Vilken berörande och vacker text om din mamma! Tack för att du delar med dig även av så personliga saker som denna.

    SvaraRadera